??

Frustrationen i en otillfredsställd vilja är överväldigande, konsumerande, förtärande. Att vilja men inte kunna, att drömma men inte känna, att längta men inte få. Numera tycks ett av mina enda utlopp vara att skriva. Få ur sig orden, tankarna, intrycken. Sätta pränt på viljor så starka att jag känner dem mot min hud. Jag slits i bitar utan att ordens fulla mening kommer ut. Jag öppnar dörrar för begär, som jag inget kan göra för att stilla. Vad är det som driver mitt sinne till sådan självspäkning?