Förhållanden..

Jag har suttit och påbörjat detta inlägg säkert 15 gånger nu, men tycks inte kunna hitta rätt ton för att göra allvaret rättvisa eller rätt ton för att avdramatisera det heller. Jag försöker hitta ord som beskriver det utan att det blir prosa men vill ändå inte skriva det som fakta. För inlägget ska handla om något som är mitt emellan dröm och verklighet, något som är abstrakt men ändå konkret.

Hur ska ett perfekt förhållande vara?

Det ska vara en balans mellan drömmar och verklighet. Det ska vara byggt på respekt och en önskan om närhet utan att närheten blir ett tvång. Det ska handla om en gemensam vilja till framtid, och en gemensam önskan om tidigare nämnda framtid. Det ska handla om förståelse, ömhet och passion.
Det handlar om att hitta någon som delar ens framtid, förstår ens bakgrund och som är villig att vara i nuet. Det ska handla om trohet, inte av princip utan av ren och skär vilja.
Det ska handla om en känsla som uppslukar en, som stundvis lämnar en utan luft, som lämnar en lycklig.
Det ska handla om att spendera sin tid med någon som står en lika nära som de vänner man valt, någon som man kan dela sina hemligheter med, någon som man kan skratta med, gråta med och njuta med.
Någon som man kan samexistera med utan att det alltid är krav på konversation, någon som man bara kan vara med utan att göra sig till mer än vad man är.