Så mycket nostalgi..

Jag drömmer om svunna tider ikväll. Jag sluter mina ögon och drömmer mig tillbaka till en tid då bekymmer gick att dricka bort. Jag sluter mina ögon och sitter återigen på Reclaim the streets i Malmö med tuperat hår, knästrumpor och öl. Jag sitter på trottoarkanten och blåser såpbubblor, pratar känslor, Kent och ångest. Jag har så mycket framför mig men fattar det inte. Jag drömmer mig tillbaka till diskussioner om hårspray och frågeformulär på religionen. Jag drömmer mig tillbaka till evighetslånga fikor på Café Påtår, där en kombibulle med ost och en kopp té kunde driva bort många gråa timmar. Jag drömmer om poesin vi skrev, skratten som ekade i rökfyllda lokaler. Jag drömmer om människorna, alla viljor, alla drömmar, all ångest vi delade. Jag drömmer om de som försvann. Jag drömmer monologer, och regnbågar. Jag drömmer om kvinnlig kraft. Jag drömmer om sanning eller konsekvens och Martin i klänning och nithalsband. Snuset jag var tvungen att prova, frispråkigheten som fanns. Jag drömmer om brännboll i Tivoliparken, gräsfläckar på nya stretchjeans. Solen som gick ner mellan träden och badade oss i orange ljus. Jag drömmer om bordellröda väggar och en känsla av framtid, en känsla av rörelse. En smak av ny luft i munnen. Jag drömmer om platsen som var ny och egen. Jag drömmer om sömndruckna promenader genom dimma. Jag drömmer om musiken som fick världen att snurra snabbare och snabbare, musik som slukade alla ens sinnen. Jag drömmer om människorna jag mött på vägen, deras röster, våra skratt. Lyckan vi delade. Jag drömmer om den kalla sömnen på en perrong i Hässleholm, iklädd balklänning och rött läppstift. Jag drömmer om pojken vars knä mitt huvud vilade i, han som vakade över mig med kärlek. Jag drömmer om sena bilturer i snöstorm, kaffet, musiken och de oändliga konversationerna. Jag drömmer om kyssar som tog bort ens förmåga att andas. Jag drömmer om flickan jag kysste, hur len hennes mun var, hur spännande tonårsrevolten kändes. Jag drömmer om Monopol, kebab och bakfullt mummel. Jag drömmer om bussresan hem efter en lång natt med tv-spel, hur kaffet smakade, hur fyllan dövade kylan. Jag drömmer om tågresor till kärlek, mörka timmar på resande fot och hur magiska lamporna utanför kändes. Jag drömmer om kvinnorna i mitt liv, gemenskapen. Alla cigg vi delat, alla erfarenheter vi genomlidit. Jag drömmer om den passionerade förmågan att älska i ett hjärtslag för att bittert hata i nästa andetag. Jag drömmer om drömmarna, känslan av liv, känslan av att det inte finns ett slut på vare sig liv, kärlek eller ideal. Vi trodde att vi kunde förändra världen om vi bara levde i den, vi läste genus som hobby, vi målade mörka tavlor, vi lyssnade på dysterheten och sympatiserade med Palestina. Vi trodde att vi gjorde något som aldrig blivit gjort förr. Vi var.....unga!