Har fått väldigt lite ro inatt, har snurrat, vridit och vänt. Täcke av, täcke på. Vänd på kudden, ta en annan kudde, ta bort kudden. Snurra ett varv till, när du nått slutet av programmet börja vid punkt 1 igen. Det finns för mycket tankar i mitt huvud, för mycket funderingar, för mycket oro, för mycket flyktkänsla, för mycket rastlöshet, för mycket känslor i konflikt med varandra. Mitt i natten finns där för mycket melankoli, dysterhet, tårar, bitterhet, för mycket läkande sår som kräver att jag kliar på dem, för de vill ju inte försvinna. Det finns alldeles för många spöken som lurar i mörka hörn. Gamla rädslor tittar inom, likaså minnen jag trodde var borta sen länge. Jag lider av öppet-hus-syndrom på nätterna, alla får tittat inom och alla får sin beskärda del av kakan och uppmärksamheten. Jag borde veta bättre än att ställa frågor när min hjärna spökar som mest, men nyfikenhet har alltid varit ett av mina mindre bra drag.
Jag bävar inför nätterna, försöker hålla min hjärna vaken och sysselsatt med annat, försöker undvika det understimulerande som krävs för att finna lugnet till att sova. Utan resultat. jag glider in och ur sömnen, fram och tillbaka genom dåsiga mardrömsland, och när jag vaknar på morgonen så är jag precis lika trött som när jag gick och la mig.
Godmorgon Världen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar