Jag gör så dumma saker ibland. När jag dricker så hamnar jag på kanten till det jag en gång var, min alkoholtolerans kan vara så massiv. Missförstå mig rätt, jag blir lätt full. Men jag kan dricka till jag stupar om inte logiken kickar in. Ikväll har jag druckit ungefär 2 flaskor vin, och 2 cider. Alldeles för mycket. skulle egentligen inte ens druckit en flaska. Jag kan inte påstå att jag raglat hem, eller snubblat heller för den delen. För de som har sett mig var jag nog högst salongsberusad. Nu sitter jag här med ångesten över att det jag har varit finns så mycket närmre ytan än vad jag vill låtsas om. Jag kan vara väldigt trevlig när jag är full men ikväll slog det snarare över till en sorts felvriden äventyrslusta. Ett sug efter att göra saker som jag egentligen inte borde göra. Dumma saker. Ibland kan en beröring från en annan människa dra igång de värsta processerna hos mig, och det är så svårt att backa bort från det jag ger mig in på. Ikväll var det nära, men nära är inte acceptabelt. Jag kan inte göra sånt, bara sådär...
Jag mår inte bra av det, och det kommer att sitta i mitt huvud väldigt länge.
Jag säger dumma saker, jag flörtar hejvilt utan en tanke på eventuella konsekvenser av mitt handlande, jag dricker, dansar, dricker, dansar... Jag gör så dumma saker när jag är full, som orsakar mig så mycket smärta i slutändan. Varje gång jag dricker så känns det som det gjorde första gången jag blev full. Total Eufori. Det är inte bra. Jag måste lära mig att dricka med måtta eller inte dricka alls. Varje gång jag dricker skickas jag tillbaka till mitt 14åriga jag, och allt det jag hade i huvudet då...
Då precis som nu så är alkoholen ett problem, en älskare, en som tröstar, en förrädisk bästa vän, och ytterligare ett sätt att utöva kontroll på mig själv. Det är alltid en ursäkt att säga "men jag var ju full??!!"..Det är inte en giltig anledning till att göra som jag gör.
Jag gör så dumma saker ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar