Mod.

Varför är det alltid så att det är modet som sviker? Jag tänker ut vad jag vill säga, hur jag ska säga det och med vilka argument men när jag ser en öppning så öppnar jag munnen och stänger den lika snabbt igen. Jag biter mig i läppen och backar. För varje gång chansen ges är den lilla rösten i mitt huvud där och viskar. "Men tjejen, det är lika bra att du är tyst för ärligt, det du har att säga är absolut inget av värde. Vem är du att tro att någon skulle vilja höra dina tankar? Ärligt bruden, så smart/rolig/duktig är du inte, så lägg ner. Vem bryr sig om vad du känner?" Jag hatar den rösten, för det är min egen röst. Det är alla mina rädslor, alla mina tvivel och alla mina brister som tittar inom för att säga hej. Det är min röst från när jag var 10, 14, 17 och 23, det är min röst nu.
Jag hatar den rösten...