Det blev slutligen en kväll av svordomar. En kväll då beslut fattades utan hänsyn till stoltheten, jag vet vad jag kommer att vara tvungen att göra. Det är bara så förbaskat svårt att krypa till korset och få det gjort. Att behöva erkänna sina fel och brister är inte lätt, inte nu, aldrig. Och att behöva göra samma val mer än en gång är inget som ligger högt på min lista över saker jag vill göra, men tydligen trots innerliga försök till flykt, till ordning i kaoset så verkar det vara den väg jag måste vandra. Om mina tankar ska materialiseras, om dröm ska bli verklighet. För just nu känns det som om jag vandrar på en sandstrand, i mörker med betongskor på. Att lyfta foten ens för ett enda steg framåt är omöjligt med mjölksyran som bränner i musklerna. Mitt enda alternativ är att stanna upp och börja hacka bort betongen bit för bit och helt enkelt vara nöjd med det tills mina fötter är bara igen.
"Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet". (Edward A Murphy Jr, från Wikipedia)
Jag gjorde det på det sättet, jag är någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar