Jag är en nöjd kvinna.

Hade jag varit en katt så hade jag purrat förnöjsamt trots orden som fastnade i halsen på mig när de hade behövt komma ut. Saker som skulle blivit sagda men som det inte fanns mod eller tid att uttrycka. Ord som faktiskt hittade ut blev tysta viskningar i skydd av mörker och halvsömnens dåsiga slöja. Så många tankar som gått genom mitt huvud utan en chans att hitta ut ur labyrinterna jag byggt. Så många önskningar, så många vägar till njutning. Men har aldrig trott att njutning har funnits i sådan mängd. Inser så mycket nytt hela tiden, plockar upp små aningar om vad som finns i mig, i dig, i världen. Det är en sån sinnlighet att dra sina fingerspetsar över hud, att dra sina naglar över skäggstubb. De små nyanserna. Ljuden, rösten, andetagen. Doften som hänger i luften, som rökvirvlar och lätt förgångna. Så många intryck, så många tankar och så många sätt att uttrycka dem på....