Så härligt livet kan vara när det sätter den sidan till. Att sitta i kvällssol på balkongen och känna svala sommarbrisar smeka ens kind, att ha Tim Buckleys fantastiska röst som ett eko i ens öra. Ibland blir det inte mycket bättre än såhär.
Det är bra att ha semester, man hinner tänka efter då. Fundera på vad man vill ha, vart man vill hamna och hur man vill ta sig dit. Jag har alltid funderat, så länge jag kan komma ihåg. Jag har alltid varit en grubblare, en undrare, en som filosoferar saker i småbitar, men det är inte förrän nu jag börjar uppnå något med allt tänkandet. Jag ska inte påstå att jag blivit visare, bättre, smartare, men jag har lärt mig sätta punkt. Jag har lärt mig att styra mina tankar dit jag vill ha dem. Istället för att fastna på allt så kan jag navigera mitt eget huvud efter bästa förmåga, även i min hjärna finns det skrymslen dit jag gärna undviker att styra mina mentala steg.
Men sittandes på en balkong en ljum kväll i Augusti så tror jag att en väg börjar uppenbara sig, jag har funnit stigar som faktiskt tål att följas. En kväll i Augusti går mina tankar från klarhet till klarhet. För första gången någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar