Försöker klura..

Jag sitter redan med dagens andra kopp kaffe och försöker forma någon sorts dagsplan i huvudet, men som vanligt går det ganska långsamt framåt.
Jag vet vad jag borde göra och vad jag måste göra men att få det gjort är ju en helt annan sak. Jag vet vad jag skulle vilja göra men är absolut inte säker på att det är en så himla bra plan. Det finns 2 saker som jag skulle vilja göra, det första är att åka in till stan och bara sätta mig på ett kafé själv och läsa en bok. Det andra alternativet är att kasta mig iväg någonstans som jag inte vet vart och inte komma hem igen. Jag har fått en konstig känsla i magen på sistone, mest gällande jobbet. Jag vill aldrig gå dit någonsin, skulle helst vilja säga upp mig. Men jag kan ju inte bara sluta på ett jobb för att jag känner att det gör mig olycklig?? All denna smärta, allt detta lidande, all sorg och såå lite glädje. Det drar mig neråt, jag orkar inte engagera mig och det brukar ändå vara en av mina bra sidor när det gäller mitt jobb.. att jag faktiskt orkar engagera mig i mina vårdtagare, att jag bryr mig. Men just nu, bryr jag mig inte.

Jag ber bara en stilla bön varje morgon som låter ungefär såhär;

"Gode gud, gör att jag kan ta mig igenom denna dag utan att gråta över alltings meningslöshet, låt mig klara dagen. Låt mig orka tjäna pengar som gör att jag kan fly ett tag en annan dag. Snälla gör att jag inte kraschar."

Det blir svårare och svårare att faktiskt ta sig upp ur sängen, svårare att samla mina steg och leda dem till just den plats där jag inte vill befinna mig. Jag skulle vilja vara var som helst utom just där. Var som helst!