Öppet brev till mig.

Hej!
Jag heter Therese och jag är 25 år gammal (snart 26 men inte riktigt än..) och jag bor i en stad i Skåne. Jag har levt större delen av mitt liv i den här staden, och kan den i stort sett utan och innan. Jag är en kreativ person, jag målar, syr, virkar, pysslar, lagar mat och bakar. Jag försöker ha gröna fingrar men oftast blir mina blommor lidande. Jag är ganska lång för att vara tjej men det är ett faktum som jag förlikat mig med. Att jag är lång betyder bara att jag har långa ben, och långa ben är rent generellt en bra sak. Jag läser mycket böcker och anser mig ha ett ypperligt ordförråd. Jag talar flytande engelska (om än med vad mina vänner benämner som en "posh" Accent). Jag har en utpräglad stil som inte är så förändrad som jag skulle vilja tro eftersom en bekant från gymnasietiden fortfarande förstår vad jag gillar och benämner saker jag skulle tycka om som "Tess", "Det där är Tess". Tydligen enligt många har jag till och med en ganska snygg stil. Inte vet jag men det jag tar på mig klär mig oftast och det mesta i min garderob är matchat. Jag dricker kaffe, alldeles för mycket kaffe och när jag dricker mitt kaffe så röker jag. Jag röker, en dålig ovana jag har med mig i bagaget sen länge. Jag borde egentligen sluta men har svårt att se mig själv utan ciggaretter. det är liksom en förlängning av mitt yviga kroppsspråk. Att jag ligger i riskzonen för lungcancer, kol osv stör mig inte märkvärt däremot finner jag tanken på rynkor fullkomligt skrämmande. Jag är nog mer rädd för att åldras än jag faktiskt är för att dö, och när jag var yngre så var jag vettskrämd för de båda.
Jag har varit tjock men är inte riktigt i den kategorin längre, men jag vet inte vad jag är där heller. Jag vet dock att jag i skrivande stund sitter med en klänning på som är i storlek 40.
Jag är en snäll person även om jag ibland uppfattas som arrogant och vass. Jag kan vara väldigt kritisk, men jag är alltid mer kritisk mot mig själv än jag är mot andra.
Det finns mycket jag skulle vilja göra, men jag kan aldrig komma på vad som jag egentligen vill syssla med. Jag har mycket men jag saknar en sak specifikt och det är ett syfte. Jag saknar syfte till den gräns att jag vid 25 års ålder sitter på ett kafé med mobilen avstängd och skriver ett öppet brev till mig själv med förhoppningen att någonstans i min text ska ett syfte uppenbara sig för mig. Än så länge har jag inte haft någon tur. Nu ska jag sippa på mitt kaffe och stirra ut genom fönstret en stund.

MvH Tess