Där mina fötter vandrar ligger min själ.

Jag vaknade av att en fluga använde mig som promenadstråk idag, och min första tanke var; var i helskotta är jag.. Min andra tanke var; Hallelujah! Jag är inte bakfull!! Jag och Fru D drack lite för mycket rödvin igår kväll och jag trodde inte att någon av oss skulle komma upp i vettig tid idag men än finns det tydligen hopp. Vi var alla ur sängarna innan 7 och inledde dagen med kaffe på altanen. Snabbt följt av pannkakor med blåbär i.. Aldrig trodde jag att jag skulle finna små bitar själslig ro där inget väsen finnes. Det är så tyst här, vilket bara förstärktes när vi begav oss ut en runda till för att plocka blåbär. Denna gång var dock solen på vår sida, och det var en rejäl dos lugn och glädje i att höra vinden genom träden, se en groda hoppa förbi plötsligt och inte minst se sina fingertoppar långsamt färgas lila. Jag smög mig sakta längre och längre in i dungarna och kände doften av mossa. *fniss* Jag låter frälst, men inte har jag funnit Jesus.. Jag har funnit något som för mig är större, mjukare, underbarare och mer oväntat. För mitt ute bland buskar, vitmossa och lingonris fann jag allteftersom små bitar av min själ fångade mellan gummistöveln och moder jord.