Idag är det "det där humöret" som regerar. Jag vaknade med självförtroendet i botten så som man gör ibland. Jag tittar på mina vänner och inser att jag är en aning avundsjuk för de har alla något som jag inte har...
Frk. Vero har en förmåga att ta sig in i nya situationer smärtfritt, hon bara kastar sig huvudstupa och allt som oftast så går det bra.
Sophie har ett mål, ett tydligt sådant (dessutom har hon Roger som stöttar, klappar och älskar!!!)
Jenny drivs framåt, hon har ambitioner, hon sätter upp mål och jobbar som en galning tills hon är där.
Fru. D är på slutspurten på sin dröm (det må vara en lång jobbig slutspurt, men ändå!)
Kombon har sökt sin utbildning inom något som hon kan bli riktigt bra på..
Jag pratar inte om att de skulle ha tur, snyggare kroppar, lyckligare liv, trevligare män (även om Sophie och Fru. D har fått tag på riktigt fina exemplar!). Det jag menar är att de vet var de vill, de vet på något sätt vad de vill ha. De rör sig framåt med det de är bra på, för det är just det.. De är bra på det de vill göra!
Jag har inte den förmånen, för jag är utrustad med lagom-genen (vilket innebär att jag kan lite om mycket men egentligen inte tillräckligt för att kunna göra något av det!) Jag kan baka, men jag är ingen konditor. Jag kan sy men är verkligen ingen sömmerska. Jag kan laga mat, men jag är ingen kock. Jag kan skriva, men är ingen författare. jag kan fortsätta denna lista långt in i evigheten och en bit därtill.
Jag önskar att jag vore riktigt bra på något, att jag hade ambitioner, och en förmåga att komma någon vart men om sanningen ska fram så tror jag att jag alltid kommer att sitta här, vid min dator och försöka klura ut vad jag hellre gör än att gå till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar