Till Farmor, var du än är.

Älskade Farmor.

Jag berättade aldrig för dig hur mycket du betydde för mig men jag tror att du visste.

Varje chans jag fick så ville jag åka hem till dig och spendera helgen i ditt sällskap.

Jag längtade efter kakfrukost, ank-promenader och Bingolotto.

Du och jag plockade plommon och bakade kakor, vi satt och sydde och fnittrade om tonårsminnen.

Jag presenterade en av mina första pojkvänner för dig och farfar, du gav mig ansvarsfull frihet när det kändes som om världen ville kväva mig.

Du var min fristad och den jag älskade mest av alla.

Du gjorde mig till den jag är idag.

När jag syr så tänker jag på din uppmuntran och dina råd.

När jag går igenom knapplådan efter en knapp så är det din närvaro jag känner på min hud.

När jag slår upp min receptbok på jakt efter något att baka så är det ofta dig jag tänker på.

Du lärde mig att baka, du lärde mig att sy, du delade med dig av det som betydde något för dig och formade mitt liv med din kärlek.

Det händer fortfarande att jag sitter med telefonen i hand i full färd med att ringa dig och det smärtar lika mycket varje gång jag inser att jag inte kan.

Att ingen kommer att svara, för det finns ingen kvar.

Så farmor..

Bara så du vet, du var min värld och jag kommer alltid att sakna din kärlek, ditt skratt och våra stunder på vandrande fot genom Tollarp.

Var du än är så hoppas jag att du vet att jag älskade dig.