Det är en besynnerlig känsla när läpparna bultar av brand, som att ha blivit kysst i timmar tills allt man förnimmer är sin mun och den där känslan i maggropen.
Kylan har lämnat min hud utan skydd, lämnat mina läppar nakna och brinnande.
Ungefär så känns min själ just nu.
Naken och brinnande.
Fast på ett relativt bra sätt dock.
På ett värmande sätt som driver en framåt.
Stora saker kan ske när man har bränder att släcka, och just nu har jag en glöd som måste utrotas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar