Man drömmer så storslaget när man åker tåg, när man ser världen rusa förbi. Molnen på himlen ser ut målningar och man ser världen förändras så snabbt och så flyktigt.
Nu sitter jag i mitt kök, ser rökringarna under lampan och lyssnar på frk. Vero. Livet rusar fram när man är på landet ett dygn. Folk krisar, folk tänker och filosoferar. Folk tänker om, gör val som kanske inte hade kommit till på en vardag.
Det är helt fantastiskt att komma tillbaka till stan när man varit på landet, men jag längtar redan tillbaka ut. Till havet, till gräset mellan tårna, till saltdoften i huden, till rådjuret som jag hade ett ögonblick med i skogsdungen.
Jag längtar tillbaka redan, till bärplock, skratt och spontana kel i mörkret! :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar