Hon satt i sitt kök, inbyggd bakom väggar av betong och inlindad i rökridåer. Hon lät känslorna leda vägen genom minnesbankerna. Texterna i musiken drog henne in i känslan av Honom. Påminde henne om en saknad hon glömt, förträngt, försökt gömma. Hon drog undan sitt hår från ansiktet och insåg att hon gjorde som Honom.
Mannen som drog undan hennes hår och sa att han ville se henne. Han som gillade att hon rodnade, som tyckte att hennes skratt var hjärtligt och levande.
Hon saknar hans röst mot sin tinning, viskningarna om allt och inget. Hon saknar allt nonsens, alla skratten.
Hon kan fortfarande minnas känslan av hans bringa under sina fingrar, strävt och mjukt på samma gång. hon minns smaken på sina läppar. Hans bok som alltid hamnade på golvet när han försökte läsa, eftersom hon inte kunde hålla sina fingrar från hans hud eller sin mun från hans läppar.
Glasögonen som höll hennes sällskap, de låg sammantrasslade på nattygsbordet, precis som de i sängen. Två stela individer som försökte finna närhet och ömhet hos varandra. Som försökte stilla en hunger som inte gick att döva. De sökte något annat egentligen men fann en stund av påhittad ro hos varandra ibland. Hon saknar rösten som bedårade henne, skratten Han spred, känslan Han gav henne.
Han var Logik, Hon Känsla. När Han var där sprakade hennes kropp av elektricitet, varenda beröring skickade stötar genom hela hennes varelse. Och saknaden när de försvann lämnade henne hungrande efter mer, som en narkoman behöver sin drog, skrek hennes hjärna efter Hans ord.
Nu önskar hon att Han aldrig fanns, att Han bara var en dröm som hennes hjärna gav henne.
Hon vill ha allt hon hade med honom fast med ett lyckligt slut...
The Swell Season – Fantasy Man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar