Lite sömn fick jag, men verkligen inte mycket. Har vridit och vänt. Suckat och pustat. Skällt och muttrat. Tryckt kuddar över huvudet. Vankat av och an i lägenheten. Försökt slappna av, stänga av huvudet, andas djupt. Jag har druckit varmt och bäddat ner mig själv men nej. Jag har somnat och vaknat om och om igen. Ingen ro, ingen rast, ingen vila. Som vanligt.
Just nu skulle jag kunna ge bort min högra arm för att få sova en hel ostörd natt. Jag önskar att jag kunde få lite av den där kuddrelaterade koman som vissa tycks lida av, den där det räcker att säga att jag ska sova nu och så somnar de. Jag blir så avundsjuk på såna människor. det måste ju vara ljuvligt att kunna somna på kommando. Det har jag aldrig kunnat, till och med när jag var 10 fick jag läsa mig själv till sömns. Om jag försöker läsa mig till sömns numera så fastnar jag i boken och inser till slut att jag läst bort hela natten och att det är morgon.
Nu är det snart dags för jobb igen, delad tur är grejen idag. Så jag finns på jobbet under dagens alla vettiga (och ovettiga) timmar. När första halvan av dagen är avklarad så står en visit hos B på schemat. Ska ta mig en titt på hennes hår och se om det går att slinga till det utan hätta. Vilket inte borde vara helt omöjligt.
Annars så flyter livet på som vanligt, samma strider som alltid, samma reaktioner. Samma problem bara nya människor som orsakar dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar