De där ohejdbara tankarna.

 30 Seconds To Mars – Stranger in a Strange Land


Ibland önskar jag att jag kunde släppa allt och bara ge mig in i ett destruktivt virrvarr. Bara släppa taget om normaliteten och låta mig själv och mitt liv spinna ur kontroll. Leva som om det inte fanns en morgondag eller snarare leva som om jag vore 21 och odödlig.
Supa skallen av mig en tisdag, färga mitt hår rött och borsta det alldeles för sällan.
Dansa på bardiskar, och flörta hämningslöst med alla attraktiva män som kom i min väg.
Starta slagsmål bara för att avsluta dem med K.O.
Vara den sista som lämnar festen och gå sjungande till dagens första buss hem.
Gå ut med alldeles för korta klänningar och räcka finger åt alla som poängterar det.
Gå hem med främmande män, säga upp mig från mitt jobb och flytta till en främmande stad.
Jobba på festivaler och vara den roliga tjejen alla vill festa med.
Röka på och strunta i alla krav.
Sjunga offentligt, skapa mig ett kreativt liv och låtsas att jag är någon annan.
Gå ut med klädkombinationer man inte trodde var möjliga, laga middagar till folk jag inte känner och dricka vin ur rosa glas.
Bjuda ut en främling på kaffe, primalskrika på ett bibliotek.
Gifta mig helt spontant med en man bara för att han är vacker, flytta ut på landet, och tillbaka till stan. Sätta mig på ett tåg bara för att se var jag hamnar och vilka jag träffar.
Lära mig främmande språk och undvika att prata på svenska bara för att jag förälskat mig i mitt nya språks ord.
Somna på ett kafé med en kaffe i handen.
Skratta högst av alla och vägra gömma mig i ett hörn.
Låta bli att skämmas!
Lära mig älska, lära mig andas, sluta kväva mina egna passioner!
Våga leva i nuet istället för med ena foten i framtiden och den andra i det förflutna. Bara våga!

Våga släppa taget om allt det invanda, allt det bekanta bara för att möta en stor och fantastisk värld utan hämningar, utan rädsla.

Istället sitter jag plikttroget hemma en fredag kväll och drömmer om allt det omöjliga och allt det möjliga. Jag sitter hemma och ska snart gå och lägga mig för jag vet alltför väl att det finns en morgondag och min morgondag innebär att jag ska befinna mig på jobbet 07.00. Jag förväntas dessutom infinna mig där med ett leende, en serviceinriktad personlighet och en stor dos tacksamhet över att jag i tider av kris faktiskt har ett jobb att gå till.