Aahhh....

Jag hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, HATAR (!) den här tiden på månaden!

Varenda rörelse känns som 1000 knivar i hela min kropp, vartenda hjärtslag skär som rakblad. Jag hatar detta! Jag hatar mensvärk! Det gör så satans ont, det gör mig så satans illamående. Jag blir fruktansvärt hungrig, men jag klarar inte att äta för att jag mår så jäkla illa.

Allt gör ont, allt är jobbigt, och jag känner mig som det skabbigaste fruntimmer som någonsin vandrat på denna jord. Och så här ska man ha det i en vecka (om jag har tur..), 10 dagar om jag inte har det...
Aldrig förr har jag längtat så mycket efter klimakteriet som jag gör just nu.

Aldrig förr har jag så intensivt längtat efter en sterilisering. Fan, till och med graviditet känns som en jävla lösning. Allt för att slippa denna plåga. '

"Ta en värktablett" säger vissa, jo för det känns ju som en fantastisk lösning. Ät smärtstillande när du inte klarar att äta vanlig mat. För magen blir ju såå glad av massa tabletter när man inte har ätit. Just nu ångrar jag min spiral-jävel till den milda grad att jag överväger att rycka ut skiten direkt. Hemma. Med en jävla kökstång. Allt för att slippa känna mig som ett vandrande blodbad i en vecka.

Jag är inte så pigg på lösningar som innebär hormoner, men jag börjar på fullaste allvar fundera på om det inte är värt de där 15 kilona jag går upp av hormonspiralen bara jag slipper det här. Jag kan stå ut med att bli deprimerad av spiralen bara jag slipper det här. Jag kan vara tjock och ledsen om jag bara slipper ha ont.

P-piller då? Kan inte, har inte minnesbank nog till att komma ihåg att ta dem, dessutom mår jag inte bra på dem heller. Allt som innebär hormoner får mig att må skit, så kvar finns lösningen med kopparspiral. Och den mår jag fan inte bra med den heller.

Too Much information?
Läs en annan blogg i så fall!