Limbo.

Rigmor Gustafsson – Empty Hearts
Vissa saker både roar och smärtar mig. Vissa saker skär ganska djupt samtidigt som jag kan skratta åt det. För det är bara så löjligt att det roar mig samtidigt som det känns mycket svårare.

Du kände dig ond...
Ja.. Den meningen har jag hört förr, exakt i den kompositionen. Jag har känt den på min hud, jag har varit på den platsen innan.
Du känner dig ond, ond. Den meningen är den verbala motsatsen till att först slå någon i magen och sen blåsa på det med förhoppningen om att de inre skadorna ska göra liite mindre ont.
Ond..
De som säger att historien inte upprepar sig om man bara lär ut den, har uppenbarligen fel. För min historia upprepar sig gång på gång. Jag tycks gå samma väg om och om igen. Höra samma ord om och om igen. Sätta mig i samma sits igen och igen. Trots att jag borde lärt mig annorlunda.

Det finns en stor skillnad just nu. Jag har lärt mig om inte allt. åtminstone en del. Sist jag hörde den meningen fylldes jag av medlidande, "Ja.. det måste vara svårt för honom att vara så ärligt..."

Nu... Ja, stundvis tycker jag att du är ganska ond. För just den meningen försätter mig i limbo.
Jag balanserar mellan att veta och att inte veta. Att förstå och att inte göra det. Mellan att acceptera och att bli arg. Men acceptans eller ej, ilska eller ej, vetskap eller ej..

Det förändrar inget.

Jag fick fortfarande det svar jag fick och du känner dig fortfarande ond.