Jag kan inte låta bli att älska låten. Texten är fantastisk i sin enkelhet. Hennes röst har den där rätta melankolin, hans röst är som en dyster sammetsklädd smekning över kinden. De två tillsammans ger mig rysningar som känns enda ner i tårna och enda ut i ögonfransarna.
Videon är *WOW*, så gammaldags, så nytt. Så underbart. Älskar estetiken av maskerna på musikerna.
Bara WOW helt enkelt!
Sen att Fyfe Dangerfield utan tvekan är den mest skamligt attraktiva man jag sett på länge gör ju inte saken bättre. Att han dessutom spatserar runt i någon sorts gammal kostym med hatt och käpp, blir bara en överdos för mina sinnen. Ljuvligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar