Detta magiska 12-slag som symboliserar något gammalt och något nytt. Som symboliserar ett avslut, ett relationsuppbrott om man så behagar. Som att göra slut med en man som man älskat innerligt, hatat frätande, och skrattat livgivande med. Som att möta en ny kärlek i dimmorna och glittret av kemi.
Min nyårsafton var inte som jag hade tänkt mig, men inte heller som jag trodde att den skulle bli. För exakt ett år sen så stod jag i dimmorna med en man och drack cinzano trots att jag skulle upp och jobba dagen efter, För 2 år sen så stod jag med min hand tryggt planterad i en annan mans händer. Långt innan dess höll jag samma hand, kysste samma läppar och drömde samma drömmar med en annan man.
I år var de enda läpparna jag hade sällskap av mina egna, den enda hand i min närhet var min egen. Men jag är inte dyster, jag lider ingen egentlig saknad, jag har ingen brist. Jag är mitt eget sällskap, och mitt sällskap är det enda som är garanterat av min nya relation. Mitt sällskap var det enda givna med de män och år jag haft relationer med förr.
Så egentligen kanske mitt avslut och min början fann varandra i mitten av dimman, under glittret av grönt, rött och guld, bakom ett regnstänkt fönster. Kanske fann jag mitt sällskap i värmen av mig själv, kanske är det med en tanke jag inte kysser någon man i min start, och kanske finns det ett syfte med att jag inte gör det i mitt avslut heller.
Nu ska jag återgå till min sängvärme, till mitt eget sällskap, till min egen lilla bubbla under stjärnorna, till min plats i början och min plats i slutet. Godnatt och gott nytt år.
Zee Avi – Is This The End
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar