För dagar då man känner sig en aning död.

Feist – Let It Die
Ibland har man bara såna där dagar då man egentligen känner sig allt annat än levande rent mentalt men då kroppen sjuder av fysiskt liv. 

Dagar då man känner sig som en zombie men det känns liksom ganska ok att göra det.

Idag är en sån dag.

Jag skulle inte placera mig själv i ett fack med de levande idag, men dagen har flutit på bra ändå.

Har lyckats undvika det mesta av grubblet, har lyckats få på mig mascara OCH en kjol som en eftergift för tiden spenderad i bekväm-kläder i kyla på en cykel.

Nu är ju risken för UVI betydligt mindre så nu kan jag ju återvända till min mer naturliga stil av feminin fåfänga.

Det var ganska skönt att upptäcka att trots baggyjeans, fleecetröja och noll smink så känns kjolar och fix fortfarande som min "drug of choice".

Jag la in om semesterdagar igår för jag känner att jag behöver lite tid till att få ordning på lite detaljer i mitt liv, inte så mycket för att den senaste tidens historier i sig gjort mig helt förstörd, men mer för att de blev den där sista droppen som bara fick allt att börja rinna över.

Så jag har tagit ut ledighet, och jag har redan börjat forma planer för vad tiden ska fördrivas med. 

Ganska lösa planer iofs, lite av meningen är att jag inte ska känna något aktivitets-tvång och mest spendera min tid med att varva ner. 

Något jag för övrigt är tragiskt dålig på att göra.

 

Nu ska fröken krypa ner i sin säng och försöka hämta in någon sorts energi, för hon har tre dagars jobb till innan hon faktiskt får vila lite iaf (semestern är inte förrän om typ en vecka).

Godnatt!