Fnitter.

Ibland kan drömmar vara bra märkliga.
Ibland kan de vara så verkliga att det nästan svider i hjärtat när man inser att de inte är det.
Jag vaknade för en stund sen av att jag låg och viskade och fnittrade.
Som om jag hade någon i min säng att prata med, som om jag hade någon att viska med och dela skratt med.
Det var en väldigt udda känsla att känna sig delaktig i något bara för att vakna och inse att det är kudden man delat sina hemligheter med.
Men kanske är kudden det bästa valet?
Då vet jag i alla fall att mina hemligheter och mitt skratt är välbevarat. Min kudde kommer aldrig att skvallra, kommer aldrig att rycka på axlarna och är rent generellt det bästa "stöd" man kan ha.
Men det kändes lite sorgligt att inse att jag låg alldeles själv i min säng.
Ohwell..