Imagine that!

Kan ni tro det!
Det blev helg igen, långt om länge!
Den här veckan har känts så förvirrande lång att det var galet men nu kan jag åtminstone se mållinjen. Nu är det bara några timmar kvar innan jag faktiskt är ledig, och imorgon kan jag sova på morgonen utan att oroa mig för att missa att gå till jobbet. Så enormt skönt.

Jag var inne i stan igår med Mams, och tog en runda på Källarprojektet och till min stora glädje fyndade jag ännu mer kläder! Så de senaste dagarna har jag blivit ägare till 4 klänningar, 2 t-shirts, 1 stickad tröja, 2 tunikor. Till kombon blev det en vintage tischa med Transformers-tryck och en sjukt snygg randig stickad tröja! Och jag är är knappt ens 100:- fattigare!
Kan man göra annat än att älska second hand?

När vi var där inne stötte jag på rätt person dessutom. Jag träffade just den präst som har hand om källarprojektet, så jag högg honom direkt och anmälde mig som frivillig. Så inom ett par veckor ska han ringa och förhoppningsvis så är jag igång sen!
Det ska bli kul att göra något annat liksom, något snällt att göra på fritiden, något som värmer hjärtat lite. Dessutom så får jag spendera dagarna med att pilla med skänkta kläder. Jag kan göra tusen klädfynd till de bästa priserna i stan samtidigt som jag får en chans att ge tillbaka till församlingen som gjort så mycket för mig genom åren.
De har hjälpt till med så mycket för min del, och jag har ofta hittat ro i kyrkan när ingen annan plats velat ge mig det så då kändes volontär-arbete som det naturliga steget. Om jag bara kan muntra upp en person om dagen så känner jag att jag gjort en insats.

Det jag gillar mest med just Kyrkans second hand är att alla plagg kostar 10 kronor. Kom igen liksom. Det blir man inte fattigare av! Alla som jobbar där gör det helt utan betalning, och ALLA pengarna går till det de ska gå till.

De hemlösa.
Alla intäkterna går dit. De kan komma in och hämta kläder där, så de slipper frysa. De kan byta ut sina trasiga kläder mot något helt. Hur bra är inte det?
Även om man önskar att ingen behövde vara hemlös så ser ju verkligheten annorlunda ut och då är det bra att platser som denna finns!

Det känns ju nästan sjukt att säga det, men jag har ju hittat min församling. Och till den stora chocken så är det samma församling som jag alltid befunnit mig i.

(Tro nu inte att jag är sinnesrubbat troende, sådär Jesus-gick-på-vatten-gud-kommer-att-frälsa-dig-sluta-synda-annars-så-kommer-du-till-helvetet-troende. Men jag gillar tanken på att det finns något som är ren och skär kärlek. Sen om man väljer att kalla det Buddha, Jesus, Gud eller Allah det spelar ingen roll. Så länge man utgår från kärlek.)