Söndagsgnäll.

(Sandro Boticelli, Birth of Venus)

Jag älskar den bilden. Färgerna är helt enastående, detaljrikedomen är enorm. Speciellt förälskad är jag i faktumet att Venus är en kvinna med kurvor, med lite mage, med små bröst. Ängeln som lite fräckt försöker blåsa bort hennes hår är också en skön detalj.

Nåväl..

Nu är det snart dags för jobb, igen. Har en delad tur idag, 7.30-11.00 och 15.30-22.00. Även känt som helvetet i arbetstimmar. Är det något som effektivt kan förstöra en dag/en helg så är det att arbeta delade pass. Du kan inte göra något kvällen innan för du ska gå upp sjukt tidigt, du kan inte göra något på dagen för då måste du hinna äta, och du kan inte göra något på kvällen för då jobbar du och när du väl slutat jobba. Då har du jobbat så mycket den dagen att du är tämligen förstörd i minst en vecka.

Mitt humör som ni kanske hör är alltjämt lågt, känner mig mest som ett energislukande svart hål just nu. Känner mig varken glad, eller ledsen, inte arg, inte besviken. Jag mest bara känner med lite bittra inslag. Folk säger till mig att inte vara bitter... meen.. det är ju en aning lättare sagt än gjort. Och det är en ganska dryg mening att höra, för allvarligt talat. Jag vet väl om någon vad jag kan tänkas känna eller inte känna, och det finns inget värre att än att ha människor med sambo/make, hund/katt och allt sitt på det torra säga till en att inte vara bitter. 

Jaja.. Jag ska inte gnälla mer just nu.

Mer kaffe, mer cigg, kläder på och sen drar vi igång dagen.