Att vilja skriva men inte kunna. Jag vill så gärna skriva om allt som pågår, men jag respekterar människors integritet alldeles för mycket för att kunna skriva. Jag skriver alltid med ledorden att aldrig skriva något om någon annan som jag inte skulle vilja hitta om mig själv. Därför blir det så svårt just nu, där finns människor jag oroar mig för just nu. Som jag tänker på, som jag håller tummarna för, som jag hoppas för. I den andra vågskålen finns det människor som gör mig väldigt glad, som jag inte oroar mig för men som jag ändå tänker en hel del på. Som får det att kännas annorlunda, som lyser upp. Människor jag lär känna, som utan att veta det själva lär mig saker om mig.
Det är en skev och svår balans på min våg, men rent generellt så lutar vågen mer åt glädje än oro. Mer åt lycka än olycka. Och jag är tacksam, för människorna som finns i mitt liv, människorna som kanske blir en del av det, och människorna som varit det. Alla betyder mycket, vare sig de valt att lämna mitt liv av olika anledningar eller om jag valt bort dem. Alla har varit viktiga för min handling, min person och allihop har lämnat sina spår hos mig.
Så, jag kan inte skriva om det jag skulle vilja skriva om. Men jag skriver om något, och med dem orden har jag bevisat att jag andas och lever idag med.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar