Ytterligare en rastlös kväll börjar närma sig sitt slut. Det har varit en lång dag med väldigt lite händelser rent generellt. Men dagen har ändå inte känts som vanligt, något har varit annorlunda. Färgerna tycks skarpare, vinden ljudligare, solen varmare, rastlösheten har känts starkare än någonsin. Jag vet varför. Någon börjar ta sig in i mitt huvud på riktigt, någon springer runt i mina mörka korridorer och rumsterar runt som det behagar. Någon förföljer mig i tankarna, vägrar lämna mina funderingar ifred. Denna någon med ett leende som bara smälter mig. Blickar som får mig att implodera, krevera, explodera.
Jag står inte ut med känslan av att sprängas inåt, när jag inte vill något hellre än att smälla av högt och tydligt.
Istället målar jag, trycker ut enorma mängder färg på duken och smeker ut den med mina penslar. Sätter fingrarna i färgen och känner färgerna. Tar fler klunkar på mitt vin, och sätter samma låt på repeat en gång till. Återgår till mina färger, trycker ut mer rött, mer gult, mer orange. Allt för att få mina sinnen till att sluta snurra. Jag sitter och mumlar för mig själv om att finna fokus, fixera blicken. Men istället för att se färgerna blandas på duken ser jag de vita prickarna där duken skiner igenom. Och ungefär så är jag, jag är en kritvit duk, som jag försökt täcka med färg. Men oavsett hur intensivt du stirrar så kommer du aldrig att se färgerna, du kommer bara se det som finns bakom lysa igenom.
Nu ska jag ta några klunkar till, lyssna på musiken lite till och sen ska jag gå en lång natt till mötes.
John Mayer – Slow Dancing In A Burning Room
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar