Det är skrämmande hur så lite kan ändra så mycket. Hur tid kan förändra allt egentligen, hur ord kan ta något och göra det till något annat. Ord som blir sagda, och ord som aldrig lämnar ens läppar.
Det har funnits så många ord i mitt liv som jag önskat blivit sagda. Så enkla ord, men likväl de svåraste orden jag någonsin snubblat över. Det finns å andra sidan gott om ord jag önskar att jag aldrig sagt, meningar som aldrig borde ha formulerats. Saker jag aldrig skulle ha skrivit, sagt eller agerat efter.
Det är så svårt att veta vad som egentligen är värt att sägas.
Jag personligen skulle kunna prata på från morgon till kväll i sträck, men det är inte alltid jag får något sagt. För det är så lätt att dränka det man vill ha sagt i nonsens.
Nonsens är en sköld, ett försvar.
Dölj dina tankar bakom ett berg av humor, av skratt, av fjanteri.
Om du bara skrattar och flamsar tillräckligt mycket så är det aldrig någon som kommer att titta dig i ögonen och se vad som egentligen pågår.
Orden gäckar mig, jag känner hur de dagligen ligger och balanserar på min tungspets. Men istället för att en färdigformulerad tanke kommer ut, så kommer det en suck. Att det kan vara så svårt att säga något. Saker som man vill ha sagda, men där modet sviker.
Jag ville så gärna säga det till E igår, att jag faktiskt är förälskad i honom.
Att han får det att kittla i min mage, att han får mig att le.
Att hans närvaro påminner mig om den jag brukade vara.
Att han gör mig glad, lugn och lite lycklig.
Att jag med min agnostiska läggning ändå kastar iväg en bön av lycksalighet varje morgon av ren och skär glädje över att han faktiskt ligger i min säng.
Men orden och känslan till trots så var allt jag fick fram ett viskat tack mot hans käklinje när vi båda befann oss i stadiet mellan sovande och vaken. Mitt ord drunknade i hans hud, mina tankar svävade iväg och jag somnade ändå med ett leende på läpparna.
För trots bristen på ord, så vet jag att det kommer fler stunder, fler ögonblick där jag kan le och viska för mig själv. Och rätt som det är, så viskar jag högre än tänkt och orden blir sagda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar