Vad är mest värt?

Vad är egentligen mest värt?
Förtärande åtrå eller en känsla av trygghet och lugn?

Vilken av känslorna är den svåraste att finna?
Förtärande åtrå som känns som andetaget man tar innan man ska dyka riktigt djupt, andetaget innan man dyker mot ett tryckande djup som får det att brusa i öronen, som får en att kämpa för att hålla luften inne?
Eller andetaget som man slukar när man når ytan igen, det där andetaget som är skillnaden på liv och död? Andetaget som betyder trygghet, där världens alla ljud plötsligt zoomar in i dina öron igen?
Vad är mest värt, att leka med elden och inte veta om man kommer att sluta som brännskadad eller att sitta och studera ett brinnande ljus som är kontrollerbart?

Vad är mest värt?
Och vilket är det bättre alternativet?
Båda har funnits i mitt liv, och jag vet ärligt talat inte vilket som är det bättre alternativet. Den förgörande åtrån blev som ett beroende, en kick. Det blev en känsla av att leva på gränsen till att dö, den drog mig längre och längre in tills jag inte visste vad som var upp och vad som var ner. Jag kunde inte finna en väg ut och jag fann mig i den situationen.
Medan tryggheten ger en känsla av att man vågar slappna av, av att man kan andas utan att riskera att gå under. Tryggheten och lugnet blir en klippa, något man kan hålla sig fast vid, något som läker snarare än förstör.

Så.. Vad är mer värt?