Ibland undrar jag hur människor är funtade. Hur kugghjulen egentligen snurrar, och om de ens gör det?
Jag har en killbekant på Msn som jag snackar en del med, en kille som jag skrattar med, pratar med och hoppas med. En rar, snäll kille. En kille som det en gång fanns ett litet intresse för som flöt ut i sanden, tidpunkterna var fel, meningarna kändes fel. Han är dock en av de snällaste och mest omtänksamma människor jag någonsin snubblat över, men klicket kom aldrig. Det där ökända klicket. Utan ett klick så funkar det inte. Sen träffade jag någon som direkt klickade till hos mig, någon som jag är bekväm med, som inte behöver min bekräftelse 24 timmar om dygnet. Ska jag då gå med dåligt samvete för att jag gör det som känns bäst för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar