torsdag 4 november 2010

Känslan av ett andetag.

Desto närmre jag kommer desto mänskligare blir det.
Och med mänskligheten kommer en överväldigande känsla.
Desto mänskligare han blir desto mer underbar blir han också.
Det är något vackert och melankoliskt som har svept in denne man i sina dimmor.

Din mänsklighet blir mitt
fall
från höga höjder
rakt ner i dimman
som utgör
din närhet

Melankolin som svept
dig
i sina varma armar
gör dig
vacker och
oemotståndlig

Din luft
fyller mina lungor
som att drunkna
i en annans
närvaro

Fast
Jag vill inte
bli räddad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar