Mardröm.

I natt drömde jag att alla jag rörde vid föll ner döda, alla mina vänner, min familj. De jag älskar mest och de jag inte ens vet vilka det är. De jag rörde vid dog, rakt upp och ner. Deras hjärtan slutade slå och deras kroppar splittrades likt tunn is sekunden min hud rörde vid deras. Om jag så bara nuddade vid för bråkdelen av en sekund så dog de. Gatorna var fyllda med stoftet av vad som varit människor, gatorna var täckta i vad som såg ut att vara snö men som jag visste var det som var kvar av något som tidigare levt.

Hela Kristianstad var tomt, det vara bara jag kvar som vandrade runt i en sovande stad.

Så jag vaknade gråtandes, jag vaknade helt förkrossad flera gånger om i natt. Och varje gång lyckades jag somna om bara för att drömma samma dröm, för att fortsätta min vandring genom natten som världens ensammaste människa.