Magiskt.

Det tycks aldrig sluta regna idag, och inte sköljer regnet bort det dystra heller. Det är ju trots regn, garderobsstädning och god mat söndag. Och som jag nämnt innan så är inte söndagar min favoritdag. Söndagar = Melankoli på elitnivå.
Tror det har att göra med bakfylleångesten man alltid led av på söndagar en gång i tiden, och de säger ju att hjärnan rent mognadsmässigt kan stanna av i utvecklingen i precis den åldern man börjar dricka.
Så min hjärna har inte fattat att den inte behöver ha söndagsångest eftersom den är lite milt efterbliven.
Så istället för att försöka fly från hjärnan på söndagar så försöker jag göra den till viljes, jag sätter igång musik som gör det dystra magiskt. Musik som gör mörkret till en varm omfamning. Idag är det Cat Power som ger mig rysningar i mörkret, som smeker min kind.
Hennes röst är som ett eko av en känsla, som det flammande skenet av tända ljus,
Hennes texter är en spegling av tankarna vi alla haft, som i alla fall jag haft mer än en gång. Tankarna som alltid återvänder oavsett hur snabbt jag försöker springa, oavsett hur hårt jag försöker stänga mina ögon och mitt hjärta. Hennes musik är som tagen ur de tårar som runnit nerför mina kinder så många gånger.

Så jag fyller mitt hem med hennes ord, hennes röst och hoppas att hon fyller min själ.