Jag stilknarkar just nu, sitter och surfar på 100 olika modesajter. Tittar på Ebbas Stil, och funderar skarpt på att plocka fram symaskinen. För jag blir så sugen på att sy, på att designa och rita mönster och se var den kreativa processen leder mig. Det var så länge sen jag sydde, sen jag skapade egna kläder och jag saknar det lite. Saknar passionen jag hade för det när jag var yngre. Jag brann för att skapa udda plagg som bara jag hade, som satte tonen för vem jag var den dagen. Numera så finns det aldrig tid eller utrymme till sådant, och även om jag hade tiden. När skulle jag bära plaggen? Jag jobbar i vården, det är inte som om jag kan komma till jobbet i lila veckade kavajbyxor som är uppvikta i nederkant. Jag kan inte gå till jobbet i klänningar helt gjorda av herrskjortor, eller kjolar gjorda av jeansfickor (även om det hade varit lite praktiskt).
Men jag saknar det där utrymmet man hade när man gick i skolan, det var så mycket enklare att ha sin egen stil när man inte hade dresscodes att rätta sig efter. Numera är det mest kreativa jag har på mig konstiga hemmavirkade mössor, eftersom på den tiden när jag jobbade OCH försökte vara en individ fick jag höra att jag var barnslig och förändrade mig så ofta att det kunde verka opålitligt. Hur nu min stil har något med min karaktär att göra?!
Men jag saknar lusten, passionen och modet jag hade, när jag faktiskt kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar