onsdag 3 november 2010

En lång natts färd mot dag.

I natt har jag sovit.
Som. En. Stock!
Har troligen snarkat ikapp med E. Jag var bara så trött igår, att jag knappt klarade att formulera en ordentlig mening. Fanns saker jag ville säga men min hjärna klarade inte mer än en stavelse åt gången. Så bara att få fram ett skratt var på gränsen till överkurs för mig.
Men jag kunde inte sluta skratta, det var något som bara lossnade. Antingen skrattade jag eller så hade jag börjat gråta. Och jag vet inte riktigt varför.. Eller jo.. Jag har en aning men det tänker jag banne mig inte skriva ut här.
När jag till slut somnade i värmen så var det som om någon slagit mig med knölpåk och jag återfick inte mitt medvetande förrän en mobil bestämde sig för att det nu var dags att gå upp.
Men.. Jag ville inte gå upp. Hade gärna legat kvar och ritat cirklar ett tag till.
Finns absolut inget trevligt i att smyga sig ur sängen på morgonen, bort från värmen, bort från närhet. Jag vill ligga kvar och dra mig.
Ohwell.. finns inte mycket att göra mer än att faktiskt släpa rumpan ur sängen.

Btw.. Kan ni tänka er! Ingen wrestling, inga sexuella trakasserier, inga konstiga meningar. Mitt sängsällskap kunde faktiskt uppföra sig :P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar