För en kvinna med många tankar och utan brist på ord, så är jag förhållandevis ordlös för tillfället. Det finns en person i mitt liv som vänder upp och ner på alla förutfattade meningar jag har. Det är först när jag sätts mot en människa som inte är som jag som mina ganska extrema åsikter om mig själv ställs på sin spets..
Jag har alltid trott att jag måste vara på ett visst sätt för att passa in, så jag har alltid gjort allt i min makt för att uppnå den nivå av perfektion som jag trott varit önskvärd. Jag har alltid kämpat så hårt för att vara det jag trott varit jag, även om något sagt till mig att det inte är så. Men det enda jag egentligen uppnått med min strävan är att jag skickat mig själv in i en spiral av fåfänga och självbedrägeri och någonstans på vägen tappade jag kontakten med vad jag egentligen ville. Med vem jag egentligen är. Och helt plötsligt så ligger det en person i min säng som utan att veta det utmanar mig till att leta fram vem jag är, som bara ler när små bitar av det som finns bakom sipprar fram. Och det är märkligt. Välgörande, frigörande, avslappnande, bekvämt och mycket märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar