Det var länge sen en natt kändes så här lång. Det känns som om jag har sprungit en maraton med dagens ljus som mål.
Hade jättesvårt för att somna igår kväll, och det kändes i morse. Klockan ringde förmodligen vid 06.15 som den skulle men egentligen har jag ingen aning.
Kombon kom in och väckte mig med frågan; "Skulle du inte upp idag?".
Sist jag tittade på klockan i natt var den närmre 3, och jag verkade inte kunna somna då heller. Istället har jag spenderat natten med en penna i handen, och ord strömmande ut mig. Jag pratade med en vän igår och insåg att vissa saker skavde mer än jag trodde. Vissa spöken är betydligt mer närvarande än jag inbillar mig att de är. Min hjärna har bara knuffat dem längre in, så deras röster är dovare och betydligt tystare men de finns fortfarande.
Ibland verkligen hatar jag att vara en grubblare, det gör presens så jäkla avancerat. Där finns alltid en oro om det som varit och det som komma skall. Att jag aldrig vet vad som ska komma är ytterligare en av de saker som gnager på mig.
Så istället så ligger jag vaken halva nätterna och funderar, vrider, vänder och slår på kuddar i ren frustration över att sömnen inte vill infinna sig, när det "enkla" alternativet hade varit att bara släppa skiten (som jag trodde att jag gjort) och röra på mig.
Ohwell..
Man får inte som man vill. Nu ska jag dricka ur mitt kaffe och släpa mig ner till jobbet. Där ska jag vara sprudlande social fram till klockan 16.00 varpå jag ska släpa mig hemåt igen och däcka i en hög på mitt sovrumsgolv. För längre än så tror jag inte att jag hinner innan kroppen stänger av.
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar